Nils Söderberg
Nils Otto Fredrik Söderberg, född 26 april 1897 i Enköping, död 15 december 1988, var en svensk pilot och generalmajor i Flygvapnet. Söderberg var en av pionjärerna inom det svenska flygvapnet.
Nils Söderberg föddes i Enköping som son till rådmannen Gunnar Söderberg och friherrinnan Lily Kruuse af Verchou. År 1917 blev han fänrik vid fortifikationen, 1921 fältflygare, och 1926 löjtnant vid Flygvapnet. Söderberg utsågs 1929 till chef över Flygvapnets flygskola, och upphöjdes året därpå till kapten. År 1935 utnämndes han till chef för Flygvapnets Försökscentral (Fc) och blev i samband med detta major. År 1938 blev han i stället chef över Flygförvaltningens materielavdelning, ett uppdrag varunder han i rask takt befordrades till överstelöjtnant och överste. Under andra världskriget blev han souschef där 1944, och erhöll generalmajors grad 1945. Från 1950 var han flygmotorteknikchef vid Svenska Flygmotor AB, SFA.
Som avdelningschef vid Flygförvaltningen var Söderberg ansvarig för all anskaffning av militära flygplan strax innan och under andra världskriget. Han blev efter pensionering en drivande kraft bakom Frivilliga Flygkåren (FFK) och skogsbrandflyget. Han var den förste som räddades till livet med hjälp av en fallskärm i Sverige och blev därmed förste svenske medlemmen i Caterpillarklubben.
Från 1954 till 1964 var Söderberg generalsekreterare vid Kungliga svenska aeroklubben (KSAK). Han invaldes i Kungliga Krigsvetenskapsakademien 1943 och i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien 1949. 1952 tilldelades han Thulinmedaljen i guld. Han valdes 1971 till ordförande i Svensk Flyghistorisk Förening. Som hedersordförande i föreningen från 1974 var han aktivt verksam fram till sin död genom en rad publikationer. (fr Wikipedia)
Nils Söderberg föddes i Enköping som son till rådmannen Gunnar Söderberg och friherrinnan Lily Kruuse af Verchou. År 1917 blev han fänrik vid fortifikationen, 1921 fältflygare, och 1926 löjtnant vid Flygvapnet. Söderberg utsågs 1929 till chef över Flygvapnets flygskola, och upphöjdes året därpå till kapten. År 1935 utnämndes han till chef för Flygvapnets Försökscentral (Fc) och blev i samband med detta major. År 1938 blev han i stället chef över Flygförvaltningens materielavdelning, ett uppdrag varunder han i rask takt befordrades till överstelöjtnant och överste. Under andra världskriget blev han souschef där 1944, och erhöll generalmajors grad 1945. Från 1950 var han flygmotorteknikchef vid Svenska Flygmotor AB, SFA.
Som avdelningschef vid Flygförvaltningen var Söderberg ansvarig för all anskaffning av militära flygplan strax innan och under andra världskriget. Han blev efter pensionering en drivande kraft bakom Frivilliga Flygkåren (FFK) och skogsbrandflyget. Han var den förste som räddades till livet med hjälp av en fallskärm i Sverige och blev därmed förste svenske medlemmen i Caterpillarklubben.
Från 1954 till 1964 var Söderberg generalsekreterare vid Kungliga svenska aeroklubben (KSAK). Han invaldes i Kungliga Krigsvetenskapsakademien 1943 och i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien 1949. 1952 tilldelades han Thulinmedaljen i guld. Han valdes 1971 till ordförande i Svensk Flyghistorisk Förening. Som hedersordförande i föreningen från 1974 var han aktivt verksam fram till sin död genom en rad publikationer. (fr Wikipedia)