Norrländska berättare | Kurt Salomonson
Kurt Salomonson kan anses vara en del av den litterära riktningen Norrländska berättare genom sina skildringar av missförhållanden i svenskt arbetsliv, särskilt inom gruvindustrin. Han riktar även kritik mot arbetarrörelsens korporativistiska tendenser och materialismen inom arbetarklassen. Salomonsons verk bidrar till att ge en motbild till den förhärskande teknik- och tillväxtoptimismen i 1950- och 60-talets arbetarlitteratur.
Kurt Olov Stefan Salomonson, född 18 juli 1929 i Hjoggböle i Bureå församling i Västerbotten, är en svensk författare.
lera av hans böcker skildrar missförhållanden i svenskt arbetsliv och han brukar räknas till arbetarförfattarna och då som en förnyare.
Debutboken Hungerdansen (1955) är en rapp och spännande berättelse om tre gruvarbetare som blir instängda under jord. Romanen Grottorna (1956) bygger till stor del på Salomonsons erfarenheter från gruvarbete. Där skildras hur bolaget tvångsförflyttar gruvarbetare som fått lungsjukdomen silikos i arbetet.
Kritik mot arbetet och arbetslivet är ett genomgående tema hos Salomonson, liksom hos Folke Fridell. Han beskriver hur svårt det är att hävda sin individualitet gentemot arbetsgivare, liksom inom facket, men vänder sig också mot den växande materialismen inom arbetarklassen och mot oviljan att acceptera särlingar inom egna leden. För detta fick Salomonson utstå hård kritik från arbetarpressen. Trilogin med Mannen utanför (1958), Sveket (1959) och Skiljevägen (1960), med mottot 'Frihet, jämlikhet, broderskap', fick fin kritik främst i borgerlig press men skapade en inflammerad debatt.
Med Salomonson kom 1950- och 60-talets arbetarlitteratur även att omfatta skildringar av modern tung industri. Liksom Nils Parling och Stig Sjödin gav han en motbild till den förhärskande teknik- och tillväxtoptimismen. Salomonson riktade en ny kritik mot arbetarrörelsens korporativistiska tendenser, som 1970-talets arbetarlitteratur senare skulle föra vidare. (fr Wikipedia)