ÅKE WASSING

---

Gropen i skogen

SLOTTET I DALEN står tomt. Med detta konstaterande är en epok i svensk anstaltsliv förbi. Den period jag berättat om i i min bokserie, avslutad med “Gropen i skogen", inföll åren 1927-37 då inrättningen var nästan självförsörjande och hade att funger under en av de svåraste kriser vi varit med om i vårt land.

Med den nya socialvårdslagen, 1956, och ännu mera förbättrade folkpensioner var den femtio år gamla anstaltens egen tid ute. Jordbruket avyttrades, betydande renoveringar gjordes att höja dess ansende. Men inte ens en sista utrensning i början av 60-talet, då interner som bott på hemmet i kanske mer än trettio år, men ej uppnått pensionsålder helt skoningslöst bara skickades iväg att själva försörja sin, hjälpte. Den halvstickade srumpan på ett golv och en halutäten snusdosa på fönsterkarmen vittnar om vilken flyttningsfeber som rått när de kvarvarnade skulle över till det nybyggda hemmet.

Av de hundratals människor som befolkade den gamla anstalten fanns en prinsessa på rättarbalkongen och hon blev den solstråle som dödgrävarpojken Björn fick att lysa sig ut med. I hur många anatalter möter internen motsvarande ljusgestalt?

Som en gengångare har jag genomvandrat mitt fattigslott i dalen och tulpanen som blommade i gruset utanför min egen cell fick stå kvar.

Hitta fler liknande böcker i dessa kategorier:
Skönlitteratur Prosa

Hitta fler liknande böcker med dessa ämnesord:
anstaltsliv socialvårdslag intern flyttningsfeber Sök fler exemplar av denna bokFler böcker av ÅKE WASSING

Läst denna bok och vill hjälpa oss att förstå..? Delta i vår enkät om denna bok, klicka...